Allihave

Oh, what I miss that smile of yours, me and my friend of course!
      
Förut pratade jag med en gammal vän från nyströmska och det visade sig att han precis som jag har saknat varandras vänskap. Jag blev tårögd när jag läste blogginlägget han skrivit, det är rörande när någon verkligen berättar att man betyder något, och att man saknar vänskapen. Sånt uppskattar jag mer än mycket annat. Och allt det här gjorde att jag får ännu lite mera ångest för att jag bytte från nyströmska. Inte för att ge honom dåligt samvete eller så nu.

Men ju mer jag hör därifrån, desto mer vill jag tillbaka. Och så gick jag ju förbi där när jag promenerade från bussen till Lejla i torsdags, så lite nostalgi växer nog i mig. Jag passade där på ett helt annat sätt än på kunskap och så kommer det väl alltid att vara, det kan ingen ändra på. Även om jag tror att jag har bestämt mig för att gå klart gymnasiet på kunskap och göra något av mina estiska drömmar på fritiden och efter gymnasiet! Friheten väntar.

Aja. Hoppas det blir något bra av allt nu, jag orkar inte med mera strul.

(Bilden på mig är ifrån vår tid i fotostudion och bilden på Mats är från vår utefotografering av porträtt tror jag^^)