Allihave

I wanna tell ya this
And this is all that I can say
This is all that I can take
This is all that I can give

Det är inte mycket som blir som man tänkt sig. Ingenting faktiskt.
Som det här blogginlägget till exempel, skulle ha blivit något av de bästa jag skrivit. Men så blev det inte, för det kom en massa annat ivägen. Sånt som kan uppfattas som viktigare än att skriva det bästa blogginlägget hittills.

Ungefär som att jag sitter här över huvud taget. Jag skulle ju gå och hämta min cykel på resecentru, kolla mejlen, och plugga. Men nej, energin finns inte. Inte någonstans över huvudtaget. Det är bara så det är.

Precis som att jag borde ha varit i stallet idag, och flera andra dagar den här veckan. Men nej, något måste ha kommit ivägen, för jag kom aldrig dit. Mer än i fredags när jag red, hur kommer det sig att det blir så? Jag har ingen jävla aning. Bara att det är en himla massa att hålla ordning på och sköta innan skolan har kommit igång på löpande band. Jag lite hatar det här, även om det kändes pirrigt, spännande nytt och fräscht ett tag. Nu känns det bara vidrigt.
Samma sak om och om igen fem dagar i veckan. Fy fan säger jag bara.

Don't you never cry to long, your eyes will fade away in tears after about a couple of hours.