Allihave

Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur

Jag har kännt det på mig ett tag nu, men nu blir jag rädd. För nu står det om det i mitt horoskop. Och halva natten har jag legat vaken och grubblat och tänkt. Men jag vet inte vad jag kommer fram till, för det bildas ett enda stort nystan av allt. Just nu orkar jag inte med det, det finns mängder av annat jag behöver fokusera på, andra trådar jag måste hålla i balans. För vem gör det annars? Det gör sig ju inte självt. Jag behöver vara stark, kan inte låta allt svikta nu. Då är det kört. Kört med allt. Och det kan jag inte låta hända nu! Jag skulle aldrig förlåta mig själv, nej aldrig. Hur bra känns det då på en skala? Nej, jag vill inte ens tänka på alla konsekvenser. Uhhjjj..

Förövrigt hoppas jag på en bra helg, med familjen, Maria, hästen, lite lugn och ro, allra helst på landet och i svampskogen. Jag vet att jag iaf får hälften av det och det får räcka för mig. För nu ska jag passa på att glädjas åt det lilla. För i längden är det det lilla som gör det stora! Glöm aldrig det. (Jag kommer inte göra det iaf)

Och igår lärde jag mig att det inte ger ett dugg att reta upp sig över småsaker, för det gör bara att allt annat, som man skulle kunna ta på ett bra sätt också blir negativt och leder till ännu mer frustration. Så nästa gång kommer jag ta ett djupt andetag och bara låta det som har passerat vara över. Det bildas bara en ond cirkel, och låter man det fortsätta i all evighet, mår man bara dåligt själv. Det vill vi ju inte, vi vill må bra! :)