Allihave

Det är suddigt igen. Som ett moln av dimma som sänker sig sakta över marken, det blir allt svårare att se. Ingenting verkar vara klart längre, det försvinner liksom in i dimman. Snart är allt borta, det är bara små suddiga konturer som går att urskilja i all dimma.
Och här står jag som fastfrusen och bara stirrar, försöker att utan framgång se vad som finns, vad hör konturerna till.. Nej, det är näst intill omöjligt. Varför kan det inte bara lätta så man kan få se allt klart?
 
Nä, jag vet inte vad jag svamlar om. Allt känns som en enda röra, och jag kan inte förstå.

Jag stod på scen igår, för första gången i mitt liv. Innan trodde jag att jag skulle dö, jag förstod inte vad jag gett mig in på, men det var roligt, även om det blev fel och snurrigt osv. Jag vill testa igen! Whoohoo, scenskräcken släng dig i väggen!
Ah, det var teater och i pausen bad de oss följa med bakom, jag tänkte WOW nu får vi kolla loger och grejer, men nej, vi skulle visst dansa :O i finalen. inte lika roligt längre, men fy så kul, jag ångrar mig inte, trots en hel del missar ^^ :)