Allihave

Idag är jag trött, vilket känns ganska lustigt och ovanligt. Saken är den att jag varken har varit vaken för länge, sovit för lite eller varit över aktiv, så jag förstår inte riktigt. Det är någon mer som är trött, min OST ligger och sover i soffan. Men det får han bara för att han är så söt när han sover :) Jag smet hit när lilla syster yster kilade ut.

Igår bytte vi sängar för övrigt, eller malin fick min sänggavel och jag snodde hennes gamla sängben. Jag hade fått nog av järn sakerna på sängen och hon ville inte sova på golvet längre. Så det blev nog rätt bra tror jag. Känns annorlunda, men jag vänjer mig nog. Slipper ju slå mig i järn sakerna i vilket fall :D

Har varit ute på hållsta och tagit hand om X:et också, han är snäll mot mig och det är skönt med lung och ro, bara skritta ut i skogen och tänka på allt möjligt, eller ingenting. Eller rida på banan, eller fältet. Det är nog sådär jag vill ha det.
Fast långt inne i hjärtat är jag ju faktiskt en ridskole nörd, enda sedan jag var liten. Och jag kommer väl förbli det också, för det är så mycket mer än bara hästar och människor.
Det är en sammanhållning som man inte hittar någon annanstans, det är kärlek mellan djur och människa, minnen som är obeskrivliga och som bor mellan de där väggarna och på stallområdet.. Man måste ha upplevt det själv för att veta helt enkelt. Det är nog en trygghet, man kan inte släppa den förns man har upptäckt att man ens egna vingar är tillräckligt starka. För stallet är så mycket mer än vad alla runt omkring ser, det finns alltid när man behöver någon, att prata med, att gråta emot, att söka stöd hos.
Det är obeskrivligt hur stor betydelse det egentligen har, och lite skuldkänslor får jag nog när jag tänker på hur lite jag egentligen är där, men jag kommer när jag behöver och man måste försöka unna sig lite tid för sig själv också ibland.
För det är man värd, i den här snurriga vardagen..