Allihave

Du och jag är inget vidare bra
men jag kan inte säga nej
Jag kanske rent av behöver dig

Det är bara strimmor, ett litet kliv ut i världen,
vartän vi kom ifrån, vartän vi ska nånstans
Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans,
Människor som tror har en chans

Det värker överallt, och det är inte skönt.
Min hjärna vill promenera iväg till en annan kropp, till ett nytt liv.
Men jag tror inte den vågar överge mig nu.
Det är bara så det är helt enkelt.
Nu när hjärtat verkar fungera som det ska.
Finns inget mer att säga...

Tandläkaren imorgon, och så får vi betygen. Läskigt!
Sedan är det midsommar, och jag har ingen aning om vad som händer.
Eller aning har jag väl, men jag orkar inte bestämma eller planera, för det blir ändå aldrig som jag vill. Så jag viker väl mig själv för någon annan, än en gång. Fy vad jag är dålig på att vilja själv, på att välja rätt.
Att jag aldrig lär mig.
Men jag tror. Jag tror att Lars Winnerbäck har rätt, för jag vill tro att det är som han säger att: Människor som tror har en chans.