Allihave

Det är mycket man minns, sådant man aldrig kommer att glömma. Men konstigt nog önskar man ibland att man kunde glömma allt det man minns. För ibland hatar man och ibland älskar man, det finns liksom inget mellanting. Jag skulle nog kunna säga att jag inte riktigt har greppat vad jag hatar och vad jag älskar, inte fullt ut. Mest för att jag tror att jag inte vet vad varken riktig kärlek, eller riktigt hat innebär. Hur det känns. Jag önskar nog ganska mycket att jag kunde veta, för då hade jag sluppit vela med allt. Tänk vad enkla vissa beslut skulle vara att fatta om man bara visste om det var på riktigt eller inte, hat eller kärlek. Och jag tror att mina drömmar om att lämna allt bakom mig blir allt tydligare och jag längtar allt mer, till den dag jag slipper skolan för alltid, och har tillräckligt med pengar och styrka för att bara säga hejdå och sen återvända när tiden är rätt. Om det nu finns någon rätt tid. Tänk om den rätta tiden är nu? Tänk om den aldrig kommer? Då kommer jag drömma hela livet, om det liv jag aldrig fick, men som var så nära i mina drömmar, att jag nästan kunde ta på det. Oh, det är skrämmande att tänka tanken att man aldrig skulle få uppleva det och mycket annat. Usch nej, så får jag inte tänka.

Man klarar det man vill, så måste det förbli helt enkelt.

Tack för en trevlig dag Johanna, Ida och Lisa :) Ni gör mig glad <3
Och för midsommar med alla och allt vad det innebar, jag hade tänkt skriva här, men jag håller det till en annan gång.