Allihave

Min hjärna går sin egen väg idag. En hel dag har gått, och det känns som knappt två timmar sen jag klev ur sängen. Det känns som ingenting har hänt, fast det har hänt massor, både sånt som inte borde få hända och sånt som gör en sådär fasligt glad. Så kommer hjärnan och tränger sig på och man kan inte uppskatta någonting. Men jag försöker verkligen, för jag vill så enormt mycket.
Kan inte förstöra det här nu, då skulle jag aldrig förlåta mig själv. Det är bara att kämpa! Imorgon är en ny dag. Min syster går ut nian, fy fan vad fort det har gått. Det här året, eller de här åren, jag minns när vi var typ fem år och skitsöta! Nu är vi bara jobbiga tonåringar som stridar för vad vi vill och mot allt som går. Men det är väl så livet ska vara antagligen. Jag kommer alltid minnas våra stunder tillsammans syster, du är värd mer än guld och solsken tillsammans. <3