Allihave

I can't explain the way I feel, there is a pressure on my chest.
I can't talk to you about this ‘cause I know what you would say.
And I don't blame you. I know you wanna make me smile but don't, don't.

   Rätt fint är det ju egentligen, hur mycket tid man lägger ner på så små, men ändå så stora saker. Antagligen gör man det av en rad olika skäl, men när man gör det för att man verkligen vill, för att hela kroppen och tanken säger att det är rätt. När man gör det av kärlek, med känsla, en värme som sprider sig genom hela kroppen, då är det fint. Man vet hur mycket det betyder fast det inte nämns med ord, man vet hur mycket man får ut av det i slutänden, då vet man att det är värt det. För det måste det väl vara om det känns så bra?
    Det kändes ungefär som att rida runt i ösregn med ett leende på läpparna, ingenting annat betydde något, det var bara nuet just då, alla går in för sin del i det hela och drar sitt strå till stacken. Med endast sina egna tankar, men i en så stark närvaro, det gör mig förundrad över hur fint något så obetydligt egentligen kan vara. För det var verkligen fint.

And what if you could take me out tonight.
Where boats where sailing on waves of peace.
Out to that magic light, where everything feels alright. 
Cause I would like your arms around me tonight please.