Allihave

Helgens hemligheter och äventyr har lätt till vätskebrist. Hela kroppen skriker efter vatten, mera vatten, det spelar ingen roll att jag druckit närmre tre liter i rimliga mått mätt, under dagen. Mera vatten skriker magen!

Kanske slutas jag aldrig förundras över den här magnifika känslan som våren kommer med. Lättnad, ljus, glädje, frihet och så mycket annat. Press för skolan, klara betyg, förnya garderoben, vilken i år kräver att förnyas rejält då jag lyckats växa något enormt på längden till min stora förvåning. Ryggen är påväg tillbaka, jag kan nästan påstå att jag känner mig rak igen, lusten att röra på sig återkommer. Spring, lilla vän spring säger mina ben. Och det kommer jag göra också, så fort natten passerat och vätskebalansen övergått till det normala, då ska jag springa mig galet svettig och bara tänka på frihet!

För det är lite så det är nu, fritt, och man lär sig alltid något nytt, om så inte om sig själv så om något annat i ens närhet. Och mest av allt skäms jag för att jag inte ger dig tillräckligt med tid, för jag vet ju att vi mår bra av det, alldeles för bra, och det borde väl vi förtjäna framför alla måsten? Jo, så ska det få bli, men först ska jag lyckas laga min punkterade cykelslang, för mina fötter vill kompenseras med cykelåkande ibland, att gå runt hela staden ger ömma sulor, det är så onödigt, men kanske ett par nya skor kan göra susen. Vi får väl se, för det ska tiden räckas till den här veckan kan önskas, men så är det ju körskola, plugg, dans, och lite allt annat också. Men det går, det lärde mig den här veckans citat: Man hinner med hur mycket som helst, om man bara inte gör sig någon brådska.