Hate to say I told you so

Eftersom jag inte har börjat funderat något vettigt att skriva än så kan jag ju upplysa de som inte är uppmärksamma på det. Alla mina rubriker till inläggen är nämnligen låt-titlar. Finurligt va?
Vet inte varför jag gjorde så, men det börjades redan på första inlägget och sen har det fortsatt.

Allt är grått och tungt.
Feber, dålig luft, inget sunt.

Där ute faller löven, ett efter ett.
Träden är snart nakna, kala.

Inombords är allt trasigt,
alldeles ruttet och slitet.

Utsidan är som ett vitt lakan.
Blekt och livlöst. Dött.


Det är konstigt men jag kommer inte längre än hit. Först berättar jag någonting helt meningslöst. Sedan skriver jag ner alla de ord/ känslor som kommer upp i huvudet. Sen ger jag upp, tycker inte det är någon mening att fortsätta.
Jag vill skriva glada saker, peppa andra och mig själv. Men orken räcker inte till. Allt fastnar i dimma, grå - dis.

Saknar glädje.
Saknar värme.
Saknar färg.
Saknar liv.
Saknar minnesvärda stunder.
Saknar allt, det som inte finns.

Ge mig kärlek.
Ge mig trygghet.
Ge mig tillit.
Ge mig någonting att lära mig.
Ge mig ett mål att kämpa för.
Ge mig styrka att klara.

Hjälp mig på vägen.
Hjälp mig ut.
Hjälp mig bort.
Hjälp mig in.
Hjälp mig framåt.
Hjälp mig dit.

Svik mig inte, jag klarar mig inte ensam.
Det var en lögn, jag ångrar den nu.
Ensam är inte stark.
Ensam är ensam, liten och svag.
Det var bara en mask.
Bara en yta, för att klara av.
Nu är den borta, allt gick i kras.
Hjälp mig nu, ta mig tillbaks.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0