Jag vill ha allting
"Det man inte kan förstå kan man åtminstone respektera".
Läste lite imorse, och helt plötsligt så slog det mig att när man har läst samma bok ett antal gånger så ser man olika saker. Man ser olika saker varje gång man läser en bok, det spelar ingen roll vilken bok det är. Men idag var det citatet ovanför som slog mig. Jag tror att jag vill förstå alldeles för mycket, jag vill veta, vill trösta, vill vara där, jag vill för mycket. Men i själva verket är det respekten jag behöver träna på. Det är svårt att inse vissa saker.
Inte vet jag vad det beror på, eller det gör jag kanske. Men det får vara osagt.
Eftersom mycket har varit snurrigt fram och tillbaka de senaste tre, fyra månaderna är det svårt att veta vad verkligheten är. Eller vad den var. Jag har fastnat i samma spår, i samma tankar, i samma virrvarr. Och det ända jag väntar på hela tiden är att det ska ta slut, att allting ska bli som förut. Och det där med att det inte kan bli värre stämmer inte, för just som man tänker tanken: nu kan det väl ändå inte bli värre så är det precis vad det blir.
Som tur är har jag då haft turen att ha en vän som heter Lisa, hon har bara fått ur mig allt, hon har inte ens behövt fråga vissa saker, för det är självklart.. För att hon vet, för att hon lyssnar och förstår. För det är just därför jag tycker om henne så otroligt mycket, för att hon bara väntar på att allt ska komma ur mig och för att jag ska lyssna till alla hennes värmande ord, alla tips om hur jag ska komma på lite bättre tankar. Och varje gång mår jag lite bättre, jag inser något nytt. Hon är värd allt av värde, men tyvärr kan jag inte ge henne det. Jag vill men jag kan inte, för jag är inte så rik. Men hon ska få mitt liv och min vänskap. Hon ska få mitt stöd när hon behöver det, hon ska få allt jag klarar av att ge. Men hon förtjänar hela tiden bättre. Tack vännen<3
Tillbaka till det jag började med innan- det snurriga. Det sitter där inne i huvudet och bara maler. Det är tankar, ord, ja en himla massa som inte går att förstå. Och när jag läste det där i boken. "Det man inte kan förstå kan man åtminstone respektera" så insåg jag att det är just det jag måste göra. Jag måste försöka respektera, för om jag inte respekterar kan jag inte förstå. Och om jag inte förstår så kan jag åtminstone respektera. Så nu ska jag försöka med att respektera allt jag inte förstå, kanske ger det någonting som kan vara av nytta. Kanske blir jag lite bättre, lite starkare. Eller så ger det absolut ingenting. Man vet aldrig, det är alltid värt ett försök.
Nu ska jag göra mig klar och hjälpa malin lite med städningen, sen ska jag moppa mig till Lisa : )
Läste lite imorse, och helt plötsligt så slog det mig att när man har läst samma bok ett antal gånger så ser man olika saker. Man ser olika saker varje gång man läser en bok, det spelar ingen roll vilken bok det är. Men idag var det citatet ovanför som slog mig. Jag tror att jag vill förstå alldeles för mycket, jag vill veta, vill trösta, vill vara där, jag vill för mycket. Men i själva verket är det respekten jag behöver träna på. Det är svårt att inse vissa saker.
Inte vet jag vad det beror på, eller det gör jag kanske. Men det får vara osagt.
Eftersom mycket har varit snurrigt fram och tillbaka de senaste tre, fyra månaderna är det svårt att veta vad verkligheten är. Eller vad den var. Jag har fastnat i samma spår, i samma tankar, i samma virrvarr. Och det ända jag väntar på hela tiden är att det ska ta slut, att allting ska bli som förut. Och det där med att det inte kan bli värre stämmer inte, för just som man tänker tanken: nu kan det väl ändå inte bli värre så är det precis vad det blir.
Som tur är har jag då haft turen att ha en vän som heter Lisa, hon har bara fått ur mig allt, hon har inte ens behövt fråga vissa saker, för det är självklart.. För att hon vet, för att hon lyssnar och förstår. För det är just därför jag tycker om henne så otroligt mycket, för att hon bara väntar på att allt ska komma ur mig och för att jag ska lyssna till alla hennes värmande ord, alla tips om hur jag ska komma på lite bättre tankar. Och varje gång mår jag lite bättre, jag inser något nytt. Hon är värd allt av värde, men tyvärr kan jag inte ge henne det. Jag vill men jag kan inte, för jag är inte så rik. Men hon ska få mitt liv och min vänskap. Hon ska få mitt stöd när hon behöver det, hon ska få allt jag klarar av att ge. Men hon förtjänar hela tiden bättre. Tack vännen<3
Tillbaka till det jag började med innan- det snurriga. Det sitter där inne i huvudet och bara maler. Det är tankar, ord, ja en himla massa som inte går att förstå. Och när jag läste det där i boken. "Det man inte kan förstå kan man åtminstone respektera" så insåg jag att det är just det jag måste göra. Jag måste försöka respektera, för om jag inte respekterar kan jag inte förstå. Och om jag inte förstår så kan jag åtminstone respektera. Så nu ska jag försöka med att respektera allt jag inte förstå, kanske ger det någonting som kan vara av nytta. Kanske blir jag lite bättre, lite starkare. Eller så ger det absolut ingenting. Man vet aldrig, det är alltid värt ett försök.
Nu ska jag göra mig klar och hjälpa malin lite med städningen, sen ska jag moppa mig till Lisa : )
Kommentarer
Postat av: LISA
åhww! du är världens bästaste kim,
Trackback
