Days will pass
Det är tomt, så tomt. Tänk att du känner dig som en övergiven pantburk som ligger och skräpar på en trottoar någonstans där ingen märker dig. Eller där alla trampar på dig, egentligen helt utan mening.
Du vet inte vart du ska ta vägen för den där känslan följer dig överallt.
Det är ensamt och tyst, det ända du hör är suset från träden en bit bort, det ända som rör vid dig är regnet som sakta faller ifrån himmelen. Där ligger du bland löven på trottoaren, ensam, blöt och klassad som skräp.
Det är så det känns, utan dig är jag inte mer än en liten förbannad pantburk som bara ligger där på marken alldeles ensam och bortglömd.
Du förgyllde mitt liv, lyste upp min vardag. Men nu är du borta, alldeles för långt borta.
Hur ska jag kunna föra oss tillbaka? Det räcker inte med ett förlåt, för nu är jag gjord av plåt.
En liten förbannad burk, alldeles ensam och bortglömd.
finns alltid här för dig, min älg<3
