If I leave you

Åh, nu blev det tvärstopp i huvudet igen.
Förut hade jag hur mycket bra som helst i huvudet, som jag tänkte:
kom ihåg det där så kan du skriva det ikväll.
Men inte. Nu är det tomt

Har inte varit i skolan på hela veckan.
Otto ringde i måndags kväll och erbjöd mig en plats på de geer eftersom det var en tjej som hade slutat.
Tankarna började snurra igen, det som precis hade lagt sig som ett tunt lager snö lägger sig över marken.
På tisdagen var det smällt, allt var borta. Bara en retande hal gata under mina alltför frusna fötter. Vart skulle man placera dem för att inte halka. Fan, det här var svårt. Usch, där satt jag på baken i nerförsbacken igen.
Att bara halka sådär, över en minut, knappt två. Kunde ha brutit varenda ben i kroppen ju, men lyckades hålla allt på plats den här gången också. Det var bara att resa sig och fortsätta vandra, mycket försiktigt.
Pappa fick bestämma åt mig, eftersom min beslutsångest kom över mig igen. Det är ungefär sådär som när man var liten och trodde man hade ett spöke under sängen, man kollade efter varje kväll så att inte monstret skulle komma fram när man hade somnat. Skillnaden är att nu bor det där monstret inuti mig, det flyttade från lådan under sängen in i mig, i min själ, min kropp. Det tar över mer och mer för varje gång jag måste besluta någonting.

Hoppas bara att pappa valde rätt nu, han har ju sett hur vilsen och förvirrad jag har varit. Han kan förhoppningsvis avgöra en sån här sak. Det kunde inte jag. Båda alternativen kändes bra på sitt eget sätt.
Så igår ringde han runt en massa. Till intagningsnämnden, till Otto och till min mentor. Det blev färdigt ganska fort och jag vet fortfarande inte vad jag tycker.. försöker att koppla bort de tankarna tills jag sitter där på måndag.

Vaknade av ett ryck, blev livrädd när pappa öppnade dörren och stack in sitt huvud. Ingen aning om varför, men så var det. Gick raka vägen in i duschen, det är enda sättet att vakna på rätt sida. Att inte duscha är som att inte klä på sig, man är alldeles naken. Kanske var en dålig jämförelse, men det är ungefär så det känns. Man är smutsig och lätt att genomskåda.. Gjorde klart allt, packade under stress. Stallkläder, träningskläder, sovgrejor.

Tanken var att natten skulle spenderas hos mormor, men så blev inte fallet.

Pappa släppte av mig vid körskolan, gick in gjorde klart proverna och vips så har man tagit Eu-kortet klart- efter två månaders dragning på det.. Det har varit så mycket med allt, att ett mopedkort har kännts obetydligt.
Promenerade upp till mormor- men hon var inte hemma. Hon hade lämnat en lapp på bordet (det känns alltid lika tryggt att komma in och se att det ligger en lapp på bordet) hon var ute.. Så jag åt pannkakorna som det stod på lappen skulle ligga i frysen. Mummms : )

Spårvagnen är min vän, tänk att ett orange avlångt föremål kan kännas så otroligt bra. Har tyckt om det ända sedan första gången, när man ville plinga fyra hållplatser för tidigt. Oh, så härligt.

Klev av vid hörsalsparken- begav mig mot linden/spiralen för att möta syster och c.o - där satt hon och matilda (men ring olle- är det första hon säger) Han och Nicklas hade tydligen gått för att möta mig, men vi tog olika vägar så jag fick möta upp dem, för att sedan hämta pengar hos mamma. För att sedan leta upp dem på jack and jones. Han som jobbade där var underbar- han plockade fram alla möjliga kläder åt Nicklas, berättade vad som matchade osv. Nicklas och Olles egen klädrådgivare- en sån vill jag också ha! Tänk vad mycket roligare shoppingen skulle bli om någon plockade fram kläder som matchade ihop osv, nää usch vad jag blev avundsjuk.

Efter ett tag begav jag mig mot bussen- till stallet. På vägen blev jag stoppad av någon (Andre tror jag han hette) Han frågade om han fick mingla med mig, och jag sa att det var väl okej. Att jag skulle till bussen bara.

Så sa han: Du är över arton va?

Jag: Nä.

Han: Du skojjar?

Jag: Men, nää, jag är sexton.

Han: Men, nää du ser äldre ut. Fast säger du det så. Då får du väl ta det som en komplimang då, för jag trodde verkligen du var äldre!

Jag: Haha^^

Han: men då får du ha det så bra : ) Hejdå

Jag: Haha, hejdå.


Det var det roligaste jag har varit med om på länge ^^ Han var så vänlig : ) You did make my day!

Sen knallade jag vidare mot bussen, som kom precis i rättan tid, klev på. Fick stå upp, det var mycket folk.


Framme i stallet: Noak var i hagen när jag kom. Lite små sur på grund av vädret.
Gick in, bytte till den vanliga Stall Outfit:en, mockade, fyllde på höet i hönätet igen.
Allt hade nämnligen ramlat ut.
Sen kom Noak in, blöt som ett russin. (dålig liknelse)
Han såg verkligen ledsen ut. Så jag torkade han med en handduk och borstade lite på han.
Sen var det till att byta om och bege sig hem igen.
Eller mamma och jag stannade på Prix  och handlade. (jag vet att det bytt namn, men för mig kommer det alltid att var Prix) Massor handlade vi.

Och nu ska jag avsluta det här och bege mig ner till mig. Godnatt.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Det kommer alltid vara prix i mitt hjärta <3 Hej kimolin

2007-09-20 @ 23:15:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0