Allihave

   Undrar varför man väljer att jämföra sig med de som är bättre? Det säger ju sig själv, man kan inte alltid vara på topp i allt, någon gång förlorar man mot sig själv, självkänslan. Konsekvenserna blir inte det enklaste, inte det resultat man skulle vilja uppleva. Varför denna kamp om att prestera? Om att visa sig från den sida andra accepterar? Varför svälja sin egen stolthet för att anpassa sig till allt och ingenting. 
   Jag talade om bloggar igår, idag läste jag kanske det viktigaste på evigheter. En tankeställare som heter duga just nu när det mentala träningsprogrammet jobbas med för fullt. När kampen om jaget ska vinnas, övervinnas och avslutas med acceptabelt resultat.
   Den här gången för att jag själv vill det, för min skull, för att jag ska börja räkna med mig själv. Tro att jag är någon, utan alla dessa prestationer. För ju mer jag funderar har jag kommit fram till att de finns överallt runt mig, i mig, framför och bakom. Men vad är de värda?
   Den dagen jag skadade mig såg jag inte det här, först två år senare, nu för två veckor sedan gick det upp för mig. Den dag man inte längre klarar att prestera, vem är man då? Frågan som alltid har etsat sig fast någonstans och gnagt i mig, frågan jag inte har ett svar på. Men jag har lärt mig leva med det, jag gör så mycket, är fler personer än en, gör fler saker än många, strävar alltid efter att prestera, avskyr att misslyckas och tänker på allt på en gång. Vart leder det egentligen?
   Man orkar inte med något tillslut, efter kampen mot skadan, försöken till att bita ihop och fortsätta pressa kroppen utan att lyssna. Tecken på smärta fanns inte i min begreppsvärld. Jag ville inte inse, vill inte än. Men tror ändå jag har accepterat det nu. Samtidigt har jag bestämt mig för att plocka upp något annat, något som hamnade på hyllan i och med skolbyten och idrottande. Något jag kanske hindrat mig själv från att sakna.
   Nu kommer jag göra istället för att sakna, räkna med mig själv istället för att jämföra mig och försöka se vad jag har istället för att blunda och slita för att andra är bra, bättre.
   Vissa saker kan man inte påverka, så är det bara. Kan man accpetera att det är som det är mår man bättre och har kraften att kämpa vidare, för att nå sina egna mål och drömmar. Det är vad jag tänker göra. Lyssna på mig själv.