Wedding song

We try to scream, words ran out like sand
Now we talk again, it's better, and you should know
I wont let you down this time

Igår bakade jag de godaste kärleksmumms jag någonsin ätit. De smakade himmelskt. Förutom att överaska mig själv och familjen med dessa godbitar spenderade jag största delen av dagen bland färgerna, med pensel i handen. Hittade också en hel del fin inspiration i form av vintagebloggar och människor som så fint vet vilka de är. Kanske fyllde all inspiration mig med lust att ta tillvara på mitt liv lite mer, njuta av det vackra och enkla. För idag började jag morgonen med att öppna min engelskabok, läsa ett kapitel med en kopp te och frukostmacka i handen. För att sedan spatsera vidare ut i köket och baka bröd under tiden mamma kokade den somriga svartvinbärssaften som får en att drömma om midsommarstänger och utslagna väldoftande blommor. Medan brödet gjorde sitt tog jag på mig kängorna och gick en rond mot snön, skottade uppfart och stigar ut till diverse bodar/ dörrar i trädgården. Den som brukar vara grön och fin, men som för tillfället ser ut som en vit åker. Hujedamig för hur det blir när den smälter, det är säkert tonvis snö, vi kan nog anlägga en damm eller så här om en månad eller två om värmen tänker rädda oss från det vita vidundret. Nöjd och belåten gick en mycket svettig liten tjej in i duschen, hoppade ut igen och bakade klart brödet, som nu är precis svalnat. Tillsammans vilar de med de bamsiga havreflarnen jag så ivrigt skulle baka, bara sådär när ugn och värme redan var igång. Men nu ska jag bara njuta av resten av dagen, påminna mig om solskenet som strålade på mitt ansikte imorse och smaka den alldeles underbart färggranna broccolipajen jag och mor har åstadkommit.

Bra start på en veckas lov, jo. Jag älskar stämningen av allt mys som blir när man pysslar i köket. Så nu ska jag fortsätta att baka någon gång varannan vecka eller så, bara för att det hör livet till och läker själen lite. Ta hand om er mina hjältar och hjältinnor. Världen är inte vackrare än man gör den.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0