The Battle To Heaven
I haven´t said to much, have I?
There are things you should keep to yourself.
Vaknar, allt är rött, måste andas i papper, andas ut. Sätta mig still, hålla om huvudet, stänga näsan, få ögonen att se klart. In i köket, bläddrar runt i en annan värld, drömmer om det fina, läser mellan raderna och upptäcker att allt inte är lätt. Det krävs mer än så. Ingen stress, sätt dig emot, säg ifrån, våga göra precis som du vill. In i duschen, något som skulle svalka, skölja bort allt svart blev till ett tungt moln, kraftlös går jag därifrån, blåser runt allt, irrar vidare. Ut i kylan, med sakta steg, riktigt sakta tvingar jag fram min tunga kropp, kvarter efter kvarter, snart framme. Pustar ut, startar motorn, iväg igen, samma gata ner. Jag kommer inte längre än upp, kämpar varje steg, och så tillbaka igen, ut på vägen. Framåt, ut, in hämta ditt och datt, vidare, ut, fingrar stela av köld, klappa fram värmen, kör vidare, ut i ingenstans. Framme i allt. Släpper kontrollen, spänner till, skrattar, andas ut, och så vidare igen. Fram tillbaka och så om igen. Ut i friska luften, släpp alla krav, gör det du vill göra, gör någon glad. Bränner fötterna mot asfalt täckt av snö, vandrar vidare, vill inte vara levande död. Aldrig mer, vi hoppar runt, får folk att skratta, att le. Fortsätter så, tills det är dags att vända om, gå. Plikten kallar, dags att vakna och ta sats, stannar väntar på faran, ramar in mig inatt. Med färger och med penslar, ska jag måla allting rött. Imorgon när jag vaknar, är allting inte längre svart, det är bara sött.
There are things you should keep to yourself.
Vaknar, allt är rött, måste andas i papper, andas ut. Sätta mig still, hålla om huvudet, stänga näsan, få ögonen att se klart. In i köket, bläddrar runt i en annan värld, drömmer om det fina, läser mellan raderna och upptäcker att allt inte är lätt. Det krävs mer än så. Ingen stress, sätt dig emot, säg ifrån, våga göra precis som du vill. In i duschen, något som skulle svalka, skölja bort allt svart blev till ett tungt moln, kraftlös går jag därifrån, blåser runt allt, irrar vidare. Ut i kylan, med sakta steg, riktigt sakta tvingar jag fram min tunga kropp, kvarter efter kvarter, snart framme. Pustar ut, startar motorn, iväg igen, samma gata ner. Jag kommer inte längre än upp, kämpar varje steg, och så tillbaka igen, ut på vägen. Framåt, ut, in hämta ditt och datt, vidare, ut, fingrar stela av köld, klappa fram värmen, kör vidare, ut i ingenstans. Framme i allt. Släpper kontrollen, spänner till, skrattar, andas ut, och så vidare igen. Fram tillbaka och så om igen. Ut i friska luften, släpp alla krav, gör det du vill göra, gör någon glad. Bränner fötterna mot asfalt täckt av snö, vandrar vidare, vill inte vara levande död. Aldrig mer, vi hoppar runt, får folk att skratta, att le. Fortsätter så, tills det är dags att vända om, gå. Plikten kallar, dags att vakna och ta sats, stannar väntar på faran, ramar in mig inatt. Med färger och med penslar, ska jag måla allting rött. Imorgon när jag vaknar, är allting inte längre svart, det är bara sött.
Kommentarer
Trackback
