Allihave

Visst skulle man kunna leva i andra världar utan minsta problem. Det vore rena drömmen just nu. Låsa in sig mellan fyra väggar och en dörr till underjorden. Slippa synas, höras eller talas om. Bara göra det som faller en in, få klart allt det där man har i huvudet, som borde ha kommit ut för längesen, men som hela tiden intar nya former och färger. Det ena leder till det andra och alla kreativa idéer cirklar runt som fåglar i eller ovanför mitt huvud. Måste pressa ner en i taget på pappret, försöka fånga nästa och fortsätta så tills det avtar med flaxande och vindpustar.
Idag kanske jag tagit nya beslut om framtiden. Jag kanske insåg något värdefullt och bestämde mig för att lämna den patetiska tron om att kunna prestera på den nivån på två veckor. Ändrat riktning, eller väg, men åt samma håll kanske, med större chans att finna en plats. Där jag om möjligt skulle kunna höra hemma, känna mig okej. Det är allt jag letar efter.
Förutom drömmarna om att ta ledigt en månad eller två, från allt vad vardagsliv heter. Att vara allt och inget på en gång, fixa det praktiska samtidigt som det teoretiska ska ordnas, tänka framåt, utvärdera bakåt och leva i nuet. Fullkomligt omöjligt egentligen, men jag tror jag lyckas ganska bra. Tills jag vaknade av att inte ha sovit alls, utan istället ha utfärdat något slags rullmarathon från sida till sida en hel natt, som borde ha bestått av sömn. Då alla sinnen är trötta till tusen, humöret närmast botten och tiden inte räcker till något. Men visst är det på topp, katten ligger bredvid och spinner avslappnat, tittar upp eller vänder på sig då och då, tigger lite efter mat och värmer upp leendet inombords. Kanske skulle man vara katt i den där andra världen...
Nio liv och frihet att göra det som faller en in, inte mig emot. Men tillbaka till realismen, laga mat, pyssla om hästar, köpa presenter och fira födelsedagar. När städningen känns som största faktumet då dammråttorna förundrande nog verkar ha fått nya fötter att springa runt med.