Allihave

Motstånd, inget tycks flyta, men ändå genomför man det, klarar det. Men känner inte lättnaden när det är avklarat, det kommer mer... Dag efter dag går tanken på upptäcksfärd och slutar på ungefär samma ställen, den går nog samma väg fast i olika riktning, korsar samma punkter och krön. För att återvända om och om igen. Det tröttar ut, en människa behöver se nya saker för att överleva, för att hålla energin på en jämn nivå. Särskilt nu, när ingenting annat är riktigt där man vill, där det borde vara, där drömmen är. Långt bort? För nära? I förvirringen? Hur kan det vara så svårt att motivera sig själv, göra saker för sin egen skull, för att må bra? För att lyckas med det man vill, eller det man visste att man ville, men inte längre vet. Allt möter motstånd. Men jag vägrar att ge upp. Bara det är ett steg längre i rätt riktning, men det behövs sol nu, gräs, värme, fågelkvitter och fina blomstrande vår träd. Jag behöver vår för att övervinna allt motstånd.