En annan typ av disco
Och så stiger pulsen, hjärtat slår lite fortare och tankarna riktas mot helt onödiga saker. Men så kommer leendet, värmen och den kärleksfulla stämningen, hur är det möjligt, allt är så kaotiskt inombords, fast det ordnade nog upp sig lite i allt trassel där, när man känner att det faktiskt finns en helhet, vi är ett.
Men sen ökar pulsen igen, av andra orsaker den här gången, jag tycker inte riktigt om att göra mig av med sådant jag samlat på mig, men nu är det verkligen dags att rensa upp, även om det bara handlar om små papperslappar med meningslöst kladd så känns det ändå som att de har en så stor del i allt, för det är bara man själv som vet när de kom till, varför det står som det gör, varför handstilen är sådär krokig och otydlig.
Eller alla kvitton, ujj, jag samlar frentiskt på mig dem utan att egentligen inte veta varför, kanske för att jag en gång fick order om att föra kassabok, vilket fungerade för en liten tid, men som med allt annat var det bara roligt den första tiden, då när det verkligen var nytt och spännande. Sen dog glöden och kassaboken har gömt sig, ingen aning om vart, men kvittona samlas fortfarande på hög, som utfyllnad av allt som aldrig finns där man vill, eller när man vill. Det där man önskar sig men aldrig får, aldrig har råd med. Saker av en annan värld egentligen.
När jag bäddade min säng i allt perfektionistiska undanplockande av allt som skräpar tänkte jag på en himla massa saker, undrar hur så många tankar kan rymmas i en hjärna egentligen. Det är mycket som är av andra världar, hur kan man framstå som olika personer i olika sammanhang och miljöer, man är väl bara en kropp, en hjärna, en människa, det är inte tekniskt möjligt att bära på fem personligheter, fyra olika livsfilosofier, sjuttion hobbies och femtioelva vägval. Eller är allt möjligt bara man låter pulsen öka och hjärtat slå lite fortare?
