Allihave

Sjunger vi på samma visa du och jag? Det är som om det står skrivet i uttrycket, i känslan, i tomheten mellan, ingen vet någonting, sanningen är bevarad och det är tyst men ändå hör jag susningarna som sjunger något fint.
Jag borde sluta lyssna, släppa, gå ut i löven, men vart försvann solen som lyste så fint när jag vaknade? Tror den skulle vara behövd här idag, värma lite inombords om inte annat. Men istället tar jag in, sparar, kan inte sortera, allt är i samma oreda som det varit förut, fast lite svårare att se igenom, lättare att hantera. Det är erfarenheten brukar dom säga.
Men så försov jag mig ju lite, fast inte egentligen, jag blev bara aldrig klar, fast det var ju bara en film, som visas i eftermiddag igen, så det gjorde ju inte mycket alls, förutom att projektarbetet blir en timme kortare idag, fy skäms. Men sånt händer, en gång är ingen gång. Jag kom ju iaf igång med min engelska, det är alltid något, kanske har jag till och med en så klar idé att jag inte behöver oroa sönder mig inför seminariet, skönt om det vore så, vi får väl se.
Det är oro överallt nu känns det som. En annorlunda vecka. Träningsvärk, rak rygg med knäckebrödskras, undrar hur det löser sig. Förhoppningsvis kan jag sätta mig på hästryggen nästa vecka igen, eller jag kan göra det nu om jag vill, men jag är nog feg och så, kanske förnuftig, vet ej. Jag ska hur som helst dit och sniffa på den toviga manen idag igen, kanske fotografera lite när de flyger över hinder på fältet också, jo det ska jag nog. Jag behöver det, släppa allt annat. Bort.

To high speed,
breath a while,
no don't stop,
keep pushing, faster, harder,
don't stop,
noooo.
Stop, need to stop.