Allihave

Ett inre krig, ett yttre krig, obehag, fientliga ord, känslor av meningslöshet, minnesförlust, det drabbar alla. Skott avfyras, bomberna sprängs, det sticker överallt. Nej, vill inte vara kvar, jo, måste stanna. Kanske kan man rädda någon, varför inte rädda dig själv. Det går inte, du är fast, måste se allt, måste höra alla skriken, vittna. Det är inte lätt att vinna ett krig, varken det inre eller yttre, när enda utvägen man ser är mos. Alla tak har rasat in, de väggar som står kvar är fyllda med hål efter skotten, dammet yr och luften är tung. Själen kan inte flyga, inte i den här stunden, och kunde den kanske den inte skulle vilja, för att gå vidare som ett vittne. För tungt. Vill inte kriga. Vill bara stanna där hos dig, med lukten av din toviga man, den mysiga stickande luften som skänker lugn, ta mig dit.

Jag är ingen soldat,
Jag har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,