Allihave

Live To Pretend, Dead Man Walking eller vad ni behagar. Jag känner att vad som helst passar, eller inte passar. Jag passar från att göra rättskunskapen hur som helst, alldeles för länge har jag passat, och skjutit det framför mig och nu sitter jag här och passar ännu mer, strejkar nästan. Det går inte ihop sig, inte det minsta. Lagar, brott och regler är det sista jag kan tänka på just för stunden, för ingenting går i de spåren just nu, allting krossas, går emot, det står det väl inte något om i reglerna, att det är tillåtet att göra så?
Varför gör man inte saker man borde i tid. Jag borde ha gjort engelska och tyska också, men jag vill inte, kan inte, det går inte. Ingenting som har med skola verkar gå just nu, det enda det går i är onda cirklar och bakåt. Jag vill ju framåt. Långt framåt. Drömma, realisera (finns det något som heter så?) vara viktigt och tänka på viktigheter eller oviktigheter. Sådär som när man strövar runt i skogen och letar svamp, skönt, ihåligt men ändå fyllt av äventyrslystnad, spänning och lugn. Eller som när man är full och dum och får göra vad som helst, i princip, bara för att man är full och får vara dum när man är full. Patetiskt. Nä, jag förstår inte poängen alls. Jag vill måla, göra mig lite kosing och ta mig iväg, bara fara härifrån. Eller återvända till stallet och nosa på din toviga man i lugn och ro någon gång, det hinns ju aldrig med ordentligt, blir bara hastigt och så. Hemskt. Tänk om man bodde i skogen ändå. Fast inte vill man vara älg och rusa ifrån skott, förstår den känslan nu. Väldigt skumt.