Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din
Stunder som igår ger lite nostalgi och värme på vardagen. Sitta där på en bänk när solen går ner och prata om livets äventyr, kolla när hästarna dansar runt på banan, promenera och lyssna på skogens ljud, det betyder så mycket. För man vet att det snart är för kallt för att sitta ute, för mörkt för att promenera i skogen och man är medveten om att man måste tillbringa största delen av tiden under dygnets ljusa timmar inlåst med huvudet i en bok eller framför en datorskärm. Nej, jag önskar mig mer fin tid på bänkar i solen, på promenader i skogen och allt annat som kryddar vardagen.
Och bakom ratten går det nog rätt bra nu, måste bara sätta fart på all teori, idag har jag tagit mig ett steg framåt i vilket fall, känns som en bra början.
Fast jag tvivlar på matte C kursen, inget för mig, jag har ju alltid vetat det, ändå har jag gett mig in på det, idiot. Och så allt annat att plugga, redan, terminen har ju knappt börjat. Å andra sidan är det väl bra att det kommer igång direkt så man inte får en hel hög med arbeten som ska göras lagom till lovet. Förhoppningsvis kan man vara ledig då! Jag vill vara ledig nu.
Why do my thoughts come to you every little second? Need to have it clear.
