Går vidare

Förändras förändras aldrig
behåll din röstlöshet
Och stanna inte
Såna som oss blir aldrig framme




Det är lite läskigt att höra toner som inte riktigt passar in, som skär genom luften och skär genom atmosfären.
Men den där kvällen, jag minns den, då skar sig inte mycket, vi nynnande tillsammans på välkända melodier och nya spår som förhoppningsvis har en bra bit kvar till slutet, bland moln och fontäner. Men så kan ju inte slutet vara, för det var ju bara början.
Var är vi nu är frågan, när det skär sig lite och så i mina öron, men det luktar ändå som det alltid har gjort, den där lukten som en gång fick mig att falla, faller jag igen? Nej, inte. Det skulle bara röra till allt ännu mer, eller? Jo, kanske, vem vet. Och nu handlar inte allt det här om vad du skulle tro att det gör, det är blandade budskap överallt, förvirrande ja, förlåt för det, men jag orkar inte skriva om allt i verklighet.
Nu ska jag hur som helst till friskis och svettas, skönt ska det bli, har nämligen träningsvärk och stela muskler från gårdagens ridning, fint :)

I'm so alive, but I feel so dead, mysterious me.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0