Allihave

Visst är sömn bra, någon sa det, och i det här fallet tror jag det, enda medicinen. Fast när man sovit så länge att man inte längre sover utan bara drömmer skeva drömmar, liksom svävar mellan dröm och verklighet börjar man undra hur det står till egentligen. Förhoppningsvis är det bara febern, är det något annat blir jag rädd. För nu har jag sovit två dagar i streck, igår vaknade jag och gav mig av till stallet och red, kanske inte det bästa kom det att visa sig imorse när kroppen värkte som om man blivit sågad i tusen delar.
 Men det gav glädje då, kändes helt okej, så det kanske var värt det ändå. Fast det tål att diskuteras, imorgon skulle det ha varit halka för mig på förmiddagen, men den blev flyttad, så jag kan vara klar i huvudet. Och så allt skolarbete, jag vet att högen inte minskar en centimeter om man inte rör den, ändå krävs det nog att man är feberfri om man ska kunna prestera något sånär rättvist. Och nu väntar sängen igen? Ingen Zorro i den här tjejen inte, inte när det som mest behövs i varje fall.