Allihave

och stackars dom som stänger in sig
hundra dagar utan heder
ja stackars dom som lever så
stackars dom som tittar på
hur märkligt kan man må

   Helst skulle jag önska mig allt nytt, ett steg i frihet, framåt i fri vilja. En röst, ren och fin, klädsel som alla ville titta på, hår vackert som flyger fritt, konturer av ett annat land, sött och salt, allt i samma hand. Ett par friska ben att springa runt med, bara ut, dit jag vill, bland löv, friska vindar med eller utan paraplyer. Under blå skyar vill jag ströva runt, promenera med någon, prata strunt, känna någon som känner mig, någon som vet innan man öppnat sig, någon som hör av sig sådär, med meddelandet som delar hjärtat och får det att vilja hoppa ihop och isär. Jag vill bara bli frisk nu, frisk och kry, sova tungt om nätterna, fri från hosta som skär, fri från värk här och där. Ut och tycka om vill jag, njuta av naturen, hästarna och ljuden, träffa vänner och dansa genom nätter. Vi vet nog inte hur bra vi har det, friska kroppar som gör allt vi ber dem om, dansa, springa, hoppa, svänga om. Tänk om livet alltid skulle vara såhär, ligga i sängen, hosta som skär, tankar som drar ner en till botten, röra sig och tappa takten, falla ihop, inte kunna, inte vilja, inte veta. Hemska verklighet, jag är glad att jag har en bättre än jag vet. Och jag vill ha den tillbaks nu, släpp mig ut, låt mig slippa mardrömmar och raspiga ljud, låt mig andas på riktigt. Jag vill ut!