Allihave

Igår var en bra dag, jag vill ha bra dagar varje dag. Syster verkade uppskatta det mesta av firandet, den tjusiga smörgåstårtan, present-rebusarna, sällskapet, mysstämningen med ljus, och alla möjliga konstiga versioner av ja må hon leva - som slutade med pippi sången, bara för att dra ut på spänningen. Ibland är jag finurlig, eller inte alls. Hur som helst lekte jag fröken duktig igen, styrde och ställde, bakade ananaspaj som smakade surt, plockade disk och i det närmaste serverade på silverfat. Hoppade runt på stan och letade presenter och klänningar till den stora balen, först utan framgång, men tillsist med ett prima resultat. Och så var det det där med Greenpeace, medlemsskap, avgifter eller stöd, gåvor, ja kalla det vad ni vill, det blir numera en del av min minimala inkomst, eller utgifter, livet är hårt och ibland räcker inte allt vad man redan gör tydligen, då är man helt plötsligt extra viktig.

Man kan inte alltid få som man vill, och oftast följer det inga bra dagar efter bra dagar, så idag är en dålig dag. Febern har återvänt, örat känns som en sten fylld av vrede och smärta, halsen är fortfarande i det närmaste med en svullen potatis, och lungorna utmattade efter allt hostande. Det enda man vill är att sova bort allt, men det går inte med örat, inte med halsen, inte med hostan, så vad gör man? I ren panik häller man i sig mängder av varmt vatten med honung, som tycks hjälpa i närme två sekunder, så när det är slut i koppen fixar man nytt och så blir allt så varmt i magen. Jobbigt, äckligt varmt, det känns om bakterierna flyter. Jag vill bara spotta ut dem.
Det här berättar bara att det blir en lugn dag, som jag helst hade spenderat ute med tanke på vädret, men som jag antagligen får spendera sittandes i sängen, uppbullad med kuddar till tusen, och helgen ska vi inte tala om. Stackars familj som har planerat sådana mysiga saker, får en gnällande, hostig äcklig bakteriefylld tjej med sig, inte alls vad de förväntat sig antagligen. Men kanske blir det bra ändå, nu ska jag bli frisk igen.