Rainy Heart
Det stilla tickande ljudet tycks stegra sig och bli mer irriterat ju längre tiden går. Men det är samma tickande, antagligen bara hjärtslagen, nervositeten som ökar och man vill bara vända om och gå. Men efter ett par minuter verkar allt sådär självklart, det här klarar väl vem som helst av, inte alla tydligen, men jag gjorde och det känns bra. Skönt att få allt lite klarare, pröva något annorlunda, något man förhoppningsvis slipper utsättas för i verkligheten. För nog räckte den där filmen för att man inte vill äventyra något man inte kan styra, att vara utan kontroll i alldeles för hög fart, inte kunna ingripa, bara vänta på att ödet ska få spela sina kort. Otäckt egentligen.
Och det är nog som du säger, jag kanske är lite vårig på hösten, men det behövs nog om jag ska orka nu, kanske är det bara ett spel för att inte halka och lämna allt på andra sidan isen. Det är mycket att stå i, och då kryper frihetsbehovet ännu närmre än vanligt, gör sig påminnt både en och två gånger extra, kanske ett sätt att få lite eld i baken, eller bara något att stressa upp sig över. Hoppas på det förstnämnda, för det är mycket nu. Jag förstår inte riktigt hur livet kan ha tyckts vara så enkelt tidigare, eller då kändes det minst lika komplicerat, men nu i efterhand när man kan se det på avstånd är allt bara förvirrande. Man hade enkelheten som kakan i handen, och istället för att äta upp den, satt man och tittade på den utan att begripa vad den var till för, hur man skulle hantera den, som om den vore rykande het, precis tagen ur ugnen, brände hål i händerna, skapade handlingsförlamning.
Nu är det lite tvärtom, man önskade man hade kakan där, att den brände lite hål för friheten, fick allting att bara ryka undan innan man ens hunnit reagera. För man vill inte missa något, men det gör man ändå, vart tog självdisciplinen vägen, man skulle behöva den inom sig, det där tickande ljudet, som påminner om att man inte har all tid i världen, som ökar stressen en aning. Bara som en liten spark i rätt riktning, dags att vakna!
Keep the eyes on the prize, dude!
Därför, för att det är då det är kalas förstås. Toka. Men, du kommer väl då? Annars blir jag led. Nu är det mycket tentor och annat bajs. Vi märker när det är över, då har vi åtminstone kalaset som en liten fast punkt för oss :) <3
