Pressure Point

Maybe told you what I have become
With all of this pressure, my mind's on a run
Why maybe its changing, let's hope for the best
Maybe it's something to get off my chest

Ett tungt sken, diset som tynger ner allt, går igenom det, blundar, vill inte se att jag lurar mig själv. Lögnen har funnits så länge, så ofta, som en skugga i ljuset och skydd i mörkret. Men varför förföljer den en när man inte behöver den längre. Kan lika gärna kasta bort den, begrava den eller ge den nytt liv någon annan stans. Den har inget värde längre, ingen rätt att existera. Tynger bara ner, gör det svårt att se igenom diset. Men det går, jag vet att det går att göra sig av med den. För vad är sanningen annars, det måste vara en lögn. Kanske har all filosofi gett diset liv igen, för osäkerheten smyger sig på när man inte riktigt kan hantera det man måste ta sig för. Nu är det dags att ta kontroll, fokusera, lägga tiden där den behövs. För den behövs överallt, men räcker inte till.

Igår såg jag mig själv i en annan värld, jag ville rycka upp mig och skaka om mig, ösa vackra ord över mig, övertala mig om så mycket, men jag kunde inte, för det var i själva verket inte mig jag såg. Men det var ingen illusion, det hade behövts, jag vet det. Kände det på mig. Ville så gärna. Men man gör inte så med en främling. Sjukt, när man vet att det vore det enda rätta.

Kommentarer
Postat av: Mat

Kanske vänjer man sig vid lögnen, så när man inte behöver den längre sitter den kvar av gammal vana och fast man inte vill?

2009-10-21 @ 20:13:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0