Allihave

Det här med hösten gör mig på bra humör, sådär vårig, det är sant. Solen skiner och värmer där det inte blåser, man blir rosig om kinderna och frisk luft passerar in i lungorna, underbart. Ännu bättre är det när man fått känna lukten av din toviga numera långa man också, då blir man glad, stark. Att ta en tur till landet, trots att vägarna är gropiga och håliga efter de stora gula monstrena struttat runt och grävt upp allt, kapat ner allt, så finns det ändå så mycket där som man aldrig kommer i närheten av här. Löv, blött gräs, doften, vattnet, friheten, tända en mysig brasa, mysa med raggsockor, ljus och en bok, bara för att det är så kallt, känns så mycket mer närande. Promenera runt i det här vädret gör mig lycklig, nästan som nykär!

Och sen vill jag bara tala om hur tacksam jag är att jag har er. Ni lyser upp allt, sätter färg på tillvaron. En kram, ett leende, ett skratt, ett sms, en tanke. Ni anar inte hur mycket sånt betyder egentligen och man kan nog inte säga det nog många gånger, det är fint. Man behöver det, tryggheten, styrkan, glädjen, vara medveten om att det finns människor runt omkring som uppskattar en för vad man är, och vad man inte är.
När man har blivit söndersmulad och uppbyggd på nytt, när kommunikations passen handlar om självförtroende och andra teorier känns allt sådär rörigt, men det är fint att veta att man inte är ensam om alla tankar. Det stärker lite, gör gott för själen. Det behövs såhär års, lite medvetenhet mår man bara bra av. Men man får inte ta åt sig allt på en gång, bara låta lite falla in, för kommer allt på en gång gör det bara ont. Blir förmycket och jäser över. Jag vill ha mera höst! Länge.