Sunday Bloody Sunday
När du talade om tomhet insåg jag inte riktigt vad du menade, även fast jag upplevt det på precis samma sätt. Hur gärna jag än ville kunde jag inte ta fram känslan, inte ens för att kunna trösta. Men idag blev jag påmind, både en och två gånger. Det finns ingenting som heter rättvisa, ingen respekt för själen.
Saknad svider, hjälplöshet känns som att gå på krossat glas, tröstlöst, hungern efter något annat är stillad, den finns inte mer, inte ens att äta känns nödvändigt. Tyna bort skriker hjärnan, meningen med livet finns inte, den är bara en illusion, ingenting är verklighet längre. Åtminstone inte det här, kan inte vara, får inte vara. Allting passerar som i revy, figurerna runt omkring rör sig, skuggorna faller, vindarna blåser runt allt, men det känns inte, finns inte, hörs inte. Som i en låda med okrossbart glas stirrar man ut i ingenting med en enda sak i huvudet. Det enda sak man inte vill tänka på, den enda sak som inte får hända. Tomhet, som en sten i bröstet sjönk allt till botten. Inte ens tårarna finns, ilskan existerar inte, det är bara tomt. Ändå vill man bara minnas det goda, allt fint. Sätta guldram runt alla minnen, binda in dem i en fin bok och bevara dem väl.
Things you've given will forever be in mind.
har det hänt något snuttan? :( <3
Jadå, du får inte känna dig stressad. Ifall du känner, "åh vad skönt det skulle vara med en promenad!", så ring mig då :) Förresten, vi kan gå och handla guldram då på samma gång, och jag behöver en guldfot till min lampa, så vi kan lysa upp guldramen. Meningen är att vi ska leva, det är det som är meningen. För det vet jag faktiskt! Kram på dig pöms <3
tycker verkligen det är så himla tråkigt :( .. lider med dig vännen, vet precis hur det känns <3
Jag vill inbilla mig att något får en att vakna upp ur det där, och att man inser hur blind man varit, men jag vet inte. Det är läskigt att växa upp när man inte vet hur det är att vara stor..
Svar till Mat: Du har så rätt, man inbillar sig hela tiden att allting blir bättre när det är på ett annat sätt, men den enda sanningen är väl att allt blir vad man gör det till?
