Allihave

And I watch them burn
when will I ever learn
If I wait it doesn't mean
you will return 

   Den här gången väntade jag inte, hindrade inte mig själv! Nej, den här gången öppnade jag dörrarna, dammade av den värsta smutsen och provade att göra upp med det förflutna.
   Jag gick både ett, två, tre och fyra år tillbaka i tiden, kanske till och med ännu längre. Och nostalgiskt blev det när jag fann min själ, när mitt mod återvände och jag började i garderoben. Provade mina klänningar från högstadiet, skolavslutningar, konfirmation och så första gymnasieårets favorit. Allt undanstoppat och gömt, alla minnen man förträngt, vardagen man glömt.
   Men varmhjärtat tog jag tillbaka allt, fortsatte sedan in i kartonger och lådor, packade upp, packade om. Snart redo för att bege mig ut på egen hand. 
   Så omringade jag mig av papper, penslar, pennor och bilder, min själ låg där på golvet. Och plötsligt fann jag att den jag visat mig vara kanske bara är en främling, där på golvet satt jag, med hela mitt inre. Låt mig stanna där förevigt, fånga mig, omge mig av kraft, lås in mig i garderoben, ge mig lite saft.
   Vi skapade lite nytt ljus, eller fann något som kan lysa upp om kvällarna när penslarna får jobba och blyertsen dofta så sotigt gott, och den skiner finare än allt. Jag låg leende och bara beskådade allt, nu saknas bara spegeln med guldram och porträtten på väggarna, så kanske jag är nöjd sen. Redo att flytta in, in i mig själv och mitt krypin. Nackdelen är att det andra känns så kallt och stelt nu, nu när man funnit det rätta på en plats, och förstått att det är där man bor, där man borde vara.
   Men nästa helg kanske vi tjänar oss en summa och då, då ska vi krydda allt lite extra så vi kan förverkliga våra planer på den närmaste framtiden. Även om jag kanske är den som ger mig av först, så kommer jag säkerligen att återvända, åtminstone för att se allt brinna av liv.