Allihave

The more you open your mouth
The more you're forcing performance
All the attention is leading me to feel important (completely obnoxious)
Now that we're here, we may as well go too far

Wriggling around just so that you won't forget
There's certainly some venom in the looks that you collect
Aimlessly gazing at the blazers in the queue
Struggling with the notion that it's life not film

Ibland vill man inte alls vara där man är, med den roll man har i den värld man lever. Då ska jag tillägga att det förövrigt varit en riktigt bra dag, kanske den bästa på väldigt länge. Men tankarna går och lever sitt eget liv, precis som alla spöken och gastar verkade göra här i fredags. Det luktar ruttet, jag hatar det, päst.

Färdigklagat dock, för även om jag inte njutit fullt ut har jag precis kommit ner i varv, in i andra andningen och börjat inse att det är lov, som alltid är det först då man vaknar och inser att det imorgon är nya tag som gäller. Rester som ligger och skräpar, sånt man borde gjort för längesen men inte alls haft lust eller ork att ta tag i, kan man inte få dispens. Det har trots allt hänt så fasligt mycket, sånt man inte hunnit smälta, inte kunnat ta in och föra med sig. Allt ligger fortfarande och simmar som alger på ytan, bildar gröna skick som man inte alls har lust att simma igenom. Även om det är precis vad man vet att man kommer att göra förr eller senare, för inget är så frestande som friheten.

Jo, framtiden har jag funderat mycket på också. Det har jag aldrig vågat innan, för jag har alltid sett slutet på allt innan det börjat. Men nu, bara sådär har jag öppnat ögonen, kanske för att jag inte kan leva i nuet, ser jag framåt. Efter studenten, livet efter, början på det nya, på det man vill, på allt man saknar. Livet. Jag har insett att det är allt för mycket jag vill och saknar, som flera gånger tidigare. Och nu ska jag bara krypa ner och drömma, sött som socker. För sen börjar martyren, och någon hade räknat ut att det var 7 veckor till jullov såg jag, då får jag ju vara fri ett tag. Flyga och resa med röda bussar i ett annat land, London kallas detta land, där ska jag infira det nya året och banka lite vett i mig själv, sen får vi se vart det bär av. Två veckor ska hur som helst spenderas i Okna, på hästryggen och i vagnen, grusvägar och banor, skogar och fält, jag kommer inte ha tid att plugga, vare sig jag vill eller ej. Jag ska njuta av naturen och lugnet nu när jag väl hittat dit. För där vill jag vara.