Allihave

Hold tight to your life savings
You have to do what you must
To save your day

   Allt eller ingenting, hela tiden ska man söka efter och försöka bibehålla balansen. Något går uppåt, allt går uppåt. Allt förutom något som brukade vara det mest värdefulla. I detta läge så tappar man kontrollen. Man orkar inte vända ut och in på sig själv, skydda sig, gömma något längre. Allt bara passerar ut och man känner hur det blir för mycket.
   Jag kan inte vara allt på en gång och samtidigt kontrollera vad jag säger, gör och tänker. Det rinner över, blir svårt att koncentrera sig på det närmaste och kanske viktigaste. Det svävar, hela jag svävar någonstans i ingenting och allt. Kan man inte bara få vara balanserad, klara allt utan att överreagera, ett minimum av överskott och fall. För en gång skull önskar jag att jag var mittemellan. Kanske första och enda gången.
   Utmattningen är nära efter allt tänkande och försök till kontrollerande, fokus på plugg och hälsa. Man kan inte klara allt på en gång, det kräver så mycket att man inte orkar något tillslut. Hur vore det om allt var ingenting och ingenting var allt? Inte som nu i varje fall, där ingenting är ingenting och allt är allt. Där balansen mellan är minimal och allt är ombytligt, förändras.  
   Men jag mår bra, det är inte det jag säger att det är psykiskt jobbigt, för otroligt nog kanske jag måste erkänna att jag är så gott som på topp, om bara energin ville fördela sig och finnas kvar till annat än skolarbete. Men det kommer väl framåt kvällen, när man kan kopplar av igen, kopplar bort skola och tänker på annat. Då ska jag minsann försöka hinna ta mig till stallet, minst två gånger innan det är ny vecka igen.
   För samtidigt som det varit givande att hinna lägga tiden på annat, göra andra saker på annat håll, finns det något som säger att det inte är rättvist. Men vad är rättvist, skuldkänslorna gör väl egentligen ingen nytta? Och jag skäms för att de inte är värre än vad de är. Det känns som om jag svikit en vän, en bästa vän. Jag hoppas förlåtelsen går att få. Kanske är närheten, vänskapen och kärleken viktigare än balansen mellan allt och inget.