You Are Dreaming
It's not easy, I'm not the one to say
Why don't you fly down to her anyway?
På en spårvagn någonstans satt jag och drömde om saker med stor relevans. Vad, varför och hur minns jag inte nu, men det hade varit fint att skriva om det. Undanflykter, regnskurar, hemligheter och uteturer med returer, det är maffigt det. I vilket fall om man får för stor mängd på en och samma gång. Lite så kanske det är just nu, för mycket.
Det har gått ännu ett år på gymnasiet och jag är nog lite i trans, kan inte riktigt förstå, önskar jag stod där med mössan i hand och var redo att gå, vidare ut i livet. Men jag har ännu ett år på mig att utvecklas, grillas, drömma och förvirra mig i allt och inget, förflutet, framtiden och nuet. Det ska nog gå rätt så bra, men det kommer jag säkert ångra att jag sa.
För förr eller senare står man där och vet inte vad man vill göra, vart man ska eller vem man är, ungefär som alla andra regniga morgnar när man vaknar och upptäcker något nytt. Fast det nya behöver inte alltid vara negativt, snarare tvärtom, en fråga om mognad, självinsikt, respekt och förundran, fascination.
Jo lite slår det mig, hur mycket som förändras flera gånger om, det tar aldrig riktigt slut, men tur är väl det, för livet får på något sätt lite mer betydelse, lite starkare inverkan om det förändras, förnyas och förstärks varje dag. Kanske är det så att rikedom i pengar inte är värt att jämföra med upplevelser, erfarenheter och livskraft. Jag börjar tro så mer och mer hur som helst, även om det skulle vara rätt nyttigt att ha de där kosingen man önskar sig för att reda ut ett och annat utan att behöva leva på kanten mot ingenting.
Men när man möter minnen, fina som få, då tåras ögonen och man spricker lite inuti, för vilken tid har man att tänka på sånt egentligen? När ska man glädjas åt allt det där som en gång var allt som spelade någon roll. En sak är säker, och det är att jag bevarar det, på ett, nej på flera sätt. Ingenting går mig förbi omärkt, allting ger avtryck eller intryck. Så gör även du.
Why don't you fly down to her anyway?
På en spårvagn någonstans satt jag och drömde om saker med stor relevans. Vad, varför och hur minns jag inte nu, men det hade varit fint att skriva om det. Undanflykter, regnskurar, hemligheter och uteturer med returer, det är maffigt det. I vilket fall om man får för stor mängd på en och samma gång. Lite så kanske det är just nu, för mycket.
Det har gått ännu ett år på gymnasiet och jag är nog lite i trans, kan inte riktigt förstå, önskar jag stod där med mössan i hand och var redo att gå, vidare ut i livet. Men jag har ännu ett år på mig att utvecklas, grillas, drömma och förvirra mig i allt och inget, förflutet, framtiden och nuet. Det ska nog gå rätt så bra, men det kommer jag säkert ångra att jag sa.
För förr eller senare står man där och vet inte vad man vill göra, vart man ska eller vem man är, ungefär som alla andra regniga morgnar när man vaknar och upptäcker något nytt. Fast det nya behöver inte alltid vara negativt, snarare tvärtom, en fråga om mognad, självinsikt, respekt och förundran, fascination.
Jo lite slår det mig, hur mycket som förändras flera gånger om, det tar aldrig riktigt slut, men tur är väl det, för livet får på något sätt lite mer betydelse, lite starkare inverkan om det förändras, förnyas och förstärks varje dag. Kanske är det så att rikedom i pengar inte är värt att jämföra med upplevelser, erfarenheter och livskraft. Jag börjar tro så mer och mer hur som helst, även om det skulle vara rätt nyttigt att ha de där kosingen man önskar sig för att reda ut ett och annat utan att behöva leva på kanten mot ingenting.
Men när man möter minnen, fina som få, då tåras ögonen och man spricker lite inuti, för vilken tid har man att tänka på sånt egentligen? När ska man glädjas åt allt det där som en gång var allt som spelade någon roll. En sak är säker, och det är att jag bevarar det, på ett, nej på flera sätt. Ingenting går mig förbi omärkt, allting ger avtryck eller intryck. Så gör även du.
Kommentarer
Trackback
