Du behöver aldrig mer vara rädd

Jag vet inte. Jag vill inte. Jag vill. Jag vågar, inte.

I din varma famn vill jag stanna
tänk att få känna sig trygg.
Att vakna mot din lena panna
bara glömma allt en stund.
Men var är modet, hoppet och viljan,
har någon stulit min själ?
Hjärtats signaler är döva,
hjärnan inlindad i förvirringens väv.
Händer och fötter åtdragna med snara,
fumlar runt, ramlar där.
På vägen mot något bra,
ska det vara så svårt att ta klivet?

Jag hoppas, drömmer, önskar. Men rädslan är stark. Gör mig förtvivlad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0