You are dreaming
För bara ett par dagar sedan kunde jag inte ha varit lugnare. Sov som prinsessan på ärten och drömde sött, men idag känns det så långt borta.. När man behöver lugnet. Nej, då är det någon helt annanstans.
Panik, ångest, tankar långt långt borta, inte vill de samarbeta för att klura ut bästa möjliga lösning, nejnej, vad ska det vara bra för? bättre att rusa upp, spinna allt på högvarv för att inte se någonting klart. Det är hemskt idag. Valen inför trean, and I don't know where to go.
Ingenting vill fungera, sömnen blir olidlig, mardrömmar, att vakna upp hyperstressad, omöjligt att få tillbaka lugnet. Det är inte likt mig. Men det är väl såhär det är. Skola, två dagar och sen är allt igång igen. Fullt upp mellan åtta och fem every day, how to make it all. Alla måsten, måste läsa engelska, måste plugga matte, måste välja rätt, måste städa rummet, måste hinna med stallet, måste måste måste. snart släpper jag allt till botten igen, för konstigt nog blir det lättare att börja om när man inte har någonting.
Och ändå vill jag bara sitta still och drömma, om allt som är fint. Allt du ger mig men inte tar, allt jag ger dig men du inte får. Vad vore jag utan drömmar?
jag finns här, alltid. hoppas att du vet här. du kan ringa när som helst. det kommer kännas bättre snart, lita på din magkänsla och försök ta det lugnt. jag vet att det är väldigt svårt, men försök. <3
