Jag är hos dig igen
Som du kanske har förstått
Jag är hos dig igen
Jag försvann ett tag på vägen
Men jag saknade dina sinnen
Det har varit tungt och grått
Jag är frusen än
När livet sköljde bort oss och vi glömde våra minnen
Jag kan titta på mig själv och le, jag kan se allt jag sett förut men skratta lite snett åt det. Men jag kan inte förstå varför jag alltid tappar kontrollen och själens ro när jag som mest behöver den. Men jag tror att jag har hunnit ifatt mig själv lite till idag så nu kanske jag kan börja balansera igen, jag ska försöka för allt i världen att hålla balansen. Annars faller jag ju i gapet jag vet, men ibland är det svårt att balansera, när ena foten blir för tung eller det svartnar för ögonen.
Men så är det inte nu, för solen lyser hos mig idag, jag är utvilad och börjar inte skolan förns halv tre!
Ett par timmar i stallet igår, handboll, tapetsering och filmkväll med syster och Markus, det var ett bra slut på en annars väldigt stressig och ångestfylld vecka. Men helgen har nog varit den bästa på länge faktiskt, gitarrkväll med Maria i fredags :) ett par timmar med syster i Lördags, melodifestivalen med mormor. Lugnt och skönt hemma, den där trevliga familjestämningen, den har varit saknad! Det är nystädat och luktar mat när man kommer innanför dörren, tänk att så lite kan betyda så mycket.
Nu ska jag se vad den här veckan kommer kräva av mig och fundera på om jag ska fixa det innan jag tar mig en lång och frisk promenad, lite gitarr spel, för att sedan ta mig till skolan. Om bara den här förkyldningen ville försvinna skulle allt kunna bli ganska bra tror jag, för det är nog mest träningen jag saknar förutom alla gamla vänskapsband som jag ska försöka plocka upp med tiden. Så bli inte förvånade om det ringer en Kim :)
Jag är hos dig igen
Jag försvann ett tag på vägen
Men jag saknade dina sinnen
Det har varit tungt och grått
Jag är frusen än
När livet sköljde bort oss och vi glömde våra minnen
Jag kan titta på mig själv och le, jag kan se allt jag sett förut men skratta lite snett åt det. Men jag kan inte förstå varför jag alltid tappar kontrollen och själens ro när jag som mest behöver den. Men jag tror att jag har hunnit ifatt mig själv lite till idag så nu kanske jag kan börja balansera igen, jag ska försöka för allt i världen att hålla balansen. Annars faller jag ju i gapet jag vet, men ibland är det svårt att balansera, när ena foten blir för tung eller det svartnar för ögonen.
Men så är det inte nu, för solen lyser hos mig idag, jag är utvilad och börjar inte skolan förns halv tre!
Ett par timmar i stallet igår, handboll, tapetsering och filmkväll med syster och Markus, det var ett bra slut på en annars väldigt stressig och ångestfylld vecka. Men helgen har nog varit den bästa på länge faktiskt, gitarrkväll med Maria i fredags :) ett par timmar med syster i Lördags, melodifestivalen med mormor. Lugnt och skönt hemma, den där trevliga familjestämningen, den har varit saknad! Det är nystädat och luktar mat när man kommer innanför dörren, tänk att så lite kan betyda så mycket.
Nu ska jag se vad den här veckan kommer kräva av mig och fundera på om jag ska fixa det innan jag tar mig en lång och frisk promenad, lite gitarr spel, för att sedan ta mig till skolan. Om bara den här förkyldningen ville försvinna skulle allt kunna bli ganska bra tror jag, för det är nog mest träningen jag saknar förutom alla gamla vänskapsband som jag ska försöka plocka upp med tiden. Så bli inte förvånade om det ringer en Kim :)
Kommentarer
Trackback
