Allihave

En måndag log jag rakt igenom, det var en ganska så häftig upptäckt. Man blev varm och glad, precis sånt behöver jag. Kanske var det tack vare en bra helg, kanske var det att solen lyste in genom mitt fönster och speglade sig i snön. Det kändes som vår, Lisa och jag promenerade i en timme eller lite mer. Vi syns inte lika ofta längre och det är synd. Men det var mysigt och snart är våren här, då blir det oftare om jag känner oss rätt. Det gav i vilket fall som helst den styrka som behövdes för att gå till skolan med ett leende och sedan hem igen för att laga piroger åt en kanske inte fullt så hungrig familj. Men stämningen fanns kvar, och framåt kvällen övningskörde jag med far. Jag chockar mig själv med mina framgångar, rutinen börjar sätta sig och jag rusar inte upp för varje bil.

Tisdagen börjades tidigt, instuktioner på gymmet för att kunna stärka ryggen, så nu blir det 2 pass där i veckan i hopp om förbättring för att så småningom kunna rida som vanligt igen. Men imorgon är det dans igen, får se hur det känns då, det är trots allt början på en 12 veckors period med något nytt. Sen är det torsdag och då ska jag få rida Exellent igen :) jag är både pirrig och rädd, men vi får väl ta det lugnt, steg för steg och hoppas att det går. driekt efteråt ska jag skynda mig så jag hinner till Café Schwartz och lyssna på Micke och Jimmy, för det har jag lovat. Och jag tror det kan göra mig glad :) Egentligen hade jag velat att det skulle vara idag, för imorgon ska vi redovisa dikt på svenskan och jag är någon annanstans med mitt poetiska sinne, inte alls så jag vill stå inför alla och berätta om vad som gömmer sig här inne.. Men jag ska komma på något, och vet att jag kan klara det.