Allihave

Att träffa stjärnan igår fick allt att lätta lite, för så bra som han är och gör mig finns bara inte. Det hör inte till den här världen att det kan gå sådär bra efter 3 gånger på hästryggen sen i mitten av januari, och hoppning ska vi inte tala om, innan jul? Att släppa tankarna på allt annat och bara koncentrera sig på här och nu, där och då. Full kontroll, hopp på linje med flesta möjliga galoppsprång, halt emellan, minst antal språng, över medellinjen och ut igen. Full fart framåt i balans, harmoni med varandra. Alla positiva ord man får, dom var värda så mycket just igår, på alla sätt och vis. Ibland smälter is.

Och Moa min barndomsvän Samuelsson är veckans bästaste! Hon har räddat mig från den här veckans stress, sorger och bekymmer, för hon har fått gratisbiljetter till Laleh och tar med mig :D Det kunde inte ha kommit något annat mer lägligt. Jag ler inombords, nästan så jag spricker. Och än en gång får jag erfara att det är bra med misslyckanden och depp, att möta svårigheter, för glädjen blir så mycket större när det verkligen kommer något bra. Tack till dig!

Kanske får det här mig att se saker lite annorlunda, men de där orden ekar fortfarande i huvudet, det skär, klingar så falskt. Men som sagt, valet är mitt, allt hänger på mig. Jag tror jag klarar det vilket som egentligen, det handlar bara om vilja, tålamod och att övertyga sig själv, finna motivationen och köra järnet enda in i mål. För jag vet att det går!