Allihave

Anorexi, bulemi eller vad det nu kan tänkas vara, eller har du ett bättre försvar va?
En wanna be av alla slag, kämpar efter att härma varenda dag.
Lager på lager ska det vara, hur många kilo kläder kan du klara?
Dricka te, läsa böcker, gå på konserter, klaga.
Vad kan du mer behaga.
Och jag vet precis vad det är som får mig att reagera.
Men käftsmällar får dig bara att vilja ge mera.
Så jag håller käften, tänker till, sysslar med vad jag vill.
För vad är dina ord, inte mycket annat än ett mord.
Skamfyllt, arrogant, irriterande,
emot dagens lag.
Tror ni inte sanningen vinner en dag?

Sex timmar har flutit förbi utan minsta kraftansträngning, kroppen säger ifrån om allt, det mest ansträngande hittills var att baka en kladdkaka för att kunna svälja alla begär och tankar. Stimulerande ett tag. Men nu känns det som att jag borde göra något av den här dagen. Elin är barnvakt, Malin med, så det är lugnt och tyst här hemma.
   Oh Realise me i högtalarna sen ett tag tillbaka, kanske ska jag försöka måla lite, eller börja läsa min 380 sidor långa engelskabok som ska redovisas om två veckor. Eller kanske ta mig lite vett och skriva tyska recensionen, mest för att ha det gjort. Så jag kan spendera tid på gym och hästar när skolan börjar.
   Fast jag vet inte, ingenting tycks värt att anstränga sig för idag, kanske det är lika bra att bara glida runt och låta allt vara. Det har trots allt varit full rulle sen i fredags. Med stall, städning, träning, bowling, shoppingrundor, skidåkning, bussresor, ridning, tvättstuga, vårdcentral, fika med Milla och lite annat smått och gott. Inte underligt att min kropp är trött efter att ha vilat i nästan en månad innan. Så penseln kanske blir min bästa vän ett tag, eller så väcker jag musklerna, tar en runda på gymmet och avslutar kvällen med ett par timmar i stallet eller en promenad med lisa. Vi får väl se.