Allihave

Jag hoppas det ser ut som att jag vet
fast jag har faktiskt ingen aning

   Bästa meningen för att sätta ord på dagen kommer självklart från allas vår favorit Lars Winnerbäck.
   Efter en hel dag i vad som kan kallas förvirring och förundran, information och kommunikation är ett mörkt rum med winnerbäck i högtalarna det enda som borde få omge mig. Kanske blir det så, eller så åker jag ut till landet och försöker vara kreativ, för det är nu det börjar, allvaret, beviset på att viljan finns. Möjligheten att skapa sin egen existens, att förverkliga en dröm. Tror man tillräckligt mycket går allt har jag fått höra, så om jag börjar nu, kanske sent, så är det bättre än aldrig.
   Kloka ord har man fått under dagen från många håll i fråga om många olika områden, men någonstans mitt i all smet ser man sig själv, stirrar ut i ingenstans och ser rakt in i sitt inre, underligt, magiskt, fantastiskt faktiskt, om ni frågar mig.
   Men trots att andra tittar undrande på mig där jag springer omkring med mina fyllda påsar av broschyrer och idéer, känner jag mig lugn och trygg. Det finns flera vägar jag kan tänkas gå, och allt är värt att tänkas på. Har man bärt hem mer än tio kilo papper ska man bannemig läsa igenom i alla fall hälften. Jag ska inte stanna i norrköping för resten i mitt liv, det kanske egentligen är allt jag vet. Men det är bättre än inget, och idag har jag fått leva ut och inse att det finns fler som jag, kanske galnare, mer inriktade eller inrutade. Det är inget fel att vara annorlunda mina vänner, för någonstans finns det alltid någon som förstår en, och förstår de inte pratar de om sitt och försöker övertyga en om att man skulle kunna bli civilingenjör och massa annat ståhej, men matte E är inget för mig. Så jag söker mina vägar och hoppas att det går. En fribiljett mot himlen måste man ta, det är inget man bara får!