Allihave

Oh well I look at you and say
It’s the happiest that I’ve ever been

I drömmen, den fina, sagolika, drömmen. Var jag lycklig, riktigt lycklig. Men det kanske är så det är nu, det kanske är så det är påväg att bli nu. All förvirring gör mig virrig och sinneförvirrad, jag förlorar allt förstånd och går omkring och hallucinerar om lycklig existens. Sann må den vara, då vore jag glad. I drömmen, den drömmen. Då mådde jag bra. Men nu stressar jag och far runt, men så mycket man hinner med, det är inte strunt det. Hästar både här och var, ut på vägar med bilen, fram och tillbaka och så hem igen, in i duschen, ut igen. Men sen ska jag landa någonstans, försöka slå mig till lite ro, göra något bra och fyllt med ro. Och så bestämde jag mig för att kvällen blir hemma, nästan iaf, i lugnet, med tidig kväll i säng. Jo, lite psykologi plugg också, så det blir klart någon gång, innan opponeringen helst. Sen har jag ju en del uppdrag imorgon också, hästar som ska motioneras, töltas och lekas med, ljud som ska fixas, fin musik till cirkusen. Allt ska bli perfekt och hinnas i tid, och så hade jag ju tänkt köpa julklappar i helgen, men när det ska bli är ett mysterium. Kanske mellan stallbesöken, om tiden räcker till. Annars blir det i veckan, när det inte blir skolarbete gjort. Jag vill tillbaka till drömmen, bort från verkligheten. Ja drömmen, den lyckliga drömmen.