Allihave

Åh, allt är bara för glatt! Jag fullkomligt lyser av glädje eller kärlek eller va det nu må vara. Fint känns det i vilket fall, sprudlande underbart, bubblande, sådär så man nästan spricker! Jaa, så mycket gläjde är det, hela dagen har jag gått runt med något som bara vuxit inom mig. Eller till och från i vilket fall. När jag satte mig i sadeln, red, ingen smärta, bara ett stort leende, frihet, renhet, samspelt! Vackert sa mitt hjärta, och lite i de banorna fortsatte det, när jag stod och rycktade tänkte jag på det, kärleken. Egentligen har jag kanske haft ett förhållande på 8 år, jo, nu i Maj den 8 var det faktiskt exakt 8 år. Det har nog varit det finaste jag har haft, den största tryggheten, lyckan, värmen, glädjen, bästa vännen, mest omtänksamma, samspelta närvaron. Pinsamt att det är en häst kanske, beroende på hur man ser det. Jag hade inte klarat mig utan det, 8 år av mitt liv jag inte ångrar nu, men vissa dagar har det varit tungt, alla minnen, sorger och smärtor vi tagit oss igenom tillsammans, men det har varit värt det, varenda andetag! För det finns ingen bättre, det finns inget bättre, inget mer lungnande, tryggare, säkrare, mer kärleksfullt. Inte i mitt liv än sålänge i vilket fall. Kanske lika bra det, för då skulle jag säkert ha satt något av värde i andra hand och det fungerar liksom inte. Inte för tillfället hur som helst.

Och så var det mysmiddag med familjen och Mormor, syster lagade mat och jag gjorde en vegetarisk variant. Mummsigt. Eller lunch rättare sagt.
Efter stallet begav jag mig på gudstjänst, för att byta skiva med bilder från resorna och u.g med Anna, och lyssna till hennes predikan såklart, som förövrigt gav väldigt mycket och var väldigt fin, handlade om kroppen, massor av invecklade gåtor med stillhet och nåd, det fick mitt hjärta att värma hela kroppen hur som helst. Precis som killen som sjöng och spelade, som kom från Nya Zeeland. Sen var det ju det där med att säga hejdå inför flytt osv, tungt, men glatt. Otroligt hur lätt man kan lära känna någon, anförtro sig, dela allt och inget, växa som människa på bara ett knappt halvår, blir lite sorligt att det försvinner ur närheten, även om det ändå alltid finns kvar på håll och i minnet.

Nej, nu måste jag förbereda mig mentalt på stockholm imorgon med Sabina. Bussen avgår 8.40 från resecentrum, så det blir en lång och fin dag förhoppningsvis. Jag håller en tumme eller två, stoppar in glädjen och tar med mig den imorgon, så kan jag skina som ett solsken över hela staden. Det blir bra. Godnatt