There´s hope for anyone
I think there's hope for anyone
If you're willing to change
Yes, I think so
Yes, I think so
Förändringar i all ära, allt ändrar färg, form och doft just nu. Inte bara årstiden, naturen och skolstarten, jag menar allt. Min själ, både på gott och ont, vår trädgård på landet, rummen, ja till och med mopeden och hästen. Allt.
Vanligtvis tycker jag ju om färger och former, men just nu ger det mig bara kalla kårar, kontrollbehov och mardrömmar. Av vilka anledningar kan jag inte riktigt ta på, för det är väl mestadels positivt, och det negativa är inte heller att förakta, för om det inte fanns skulle allt falla in i en suddig dimma. Ungefär som jag känner mig, i förkyldning som sprider sig ut i varenda liten gen. Kanske beror det på att jag spenderat mer tid på cykeln de senaste dagarna än jag gjort på flera år, tror jag har hittat en ny form av frihet, cykla på landsväg! Det har gett ganska mycket eftersom jag inte kunnat springa på ett tag, att få rensa hjärnan i ensamhet med vinden vinande, solen gassande och så alla små kryp såklart.
Förövrigt har jag väl mest varit hos hästen, eller hästarna, igångsättning, långritt, skogsturer och lite jobb, jag har hittat tillbaka till minnet av varför. Fint. Bäst att passa på när tiden räcker till, för snart ska man sitta inlåst och plugga häcken av sig, burra in sig i höstmörkret och mysa. Eller bara göra annat som faller en in. Som fotografering är klart, till projektarbetet.
If you're willing to change
Yes, I think so
Yes, I think so
Förändringar i all ära, allt ändrar färg, form och doft just nu. Inte bara årstiden, naturen och skolstarten, jag menar allt. Min själ, både på gott och ont, vår trädgård på landet, rummen, ja till och med mopeden och hästen. Allt.
Vanligtvis tycker jag ju om färger och former, men just nu ger det mig bara kalla kårar, kontrollbehov och mardrömmar. Av vilka anledningar kan jag inte riktigt ta på, för det är väl mestadels positivt, och det negativa är inte heller att förakta, för om det inte fanns skulle allt falla in i en suddig dimma. Ungefär som jag känner mig, i förkyldning som sprider sig ut i varenda liten gen. Kanske beror det på att jag spenderat mer tid på cykeln de senaste dagarna än jag gjort på flera år, tror jag har hittat en ny form av frihet, cykla på landsväg! Det har gett ganska mycket eftersom jag inte kunnat springa på ett tag, att få rensa hjärnan i ensamhet med vinden vinande, solen gassande och så alla små kryp såklart.
Förövrigt har jag väl mest varit hos hästen, eller hästarna, igångsättning, långritt, skogsturer och lite jobb, jag har hittat tillbaka till minnet av varför. Fint. Bäst att passa på när tiden räcker till, för snart ska man sitta inlåst och plugga häcken av sig, burra in sig i höstmörkret och mysa. Eller bara göra annat som faller en in. Som fotografering är klart, till projektarbetet.
Kommentarer
Trackback
