Allihave

Undrar om det är värst att vara besviken på sig själv eller någon annan. Hur som helst borde besvikelse inte få finnas, inte sånna här dagar när man faktiskt har gjort något bra och inte alls borde nedvärdera sig själv och sin insats i livet. Men ångesten kommer i vilket fall, sveper över allt som ett stort svart moln, vad gör man? Idotiskt att man inbillar sig att det går att trösta bort med olika knep, det finns inget som är bättre medicin mot ångest än att vänta ut den, det borde min hjärna ha förstått vid det här laget. Men inte. Det är bara att bita ihop, ta ångesten med en klackspark och gå och lägga sig i väntan på en bättre dag.

Just det, kräftskivan var rätt kul, nothing special really happened, men det var en fin kväll, trevliga människor och en glad Lisa :) som hade fixat mycket tjusig dekoration. Det tycker jag om.