Dikter på fel sätt
Fönstret det är öppet nu
Utanför finns bara du
Ta min hand och håll den hårt
Nånting kanske kan bli vårt
Kreativitet gör en glad, tankarna på projektarbetet blir fler och fler, det kommer idéer, mer och mer hela tiden. Det kommer bli en levande höst, om jag bara kan bli rak. För 7 av 17 kotor och 1 cm snett, det skulle ju vara bättre om det bara blev rätt, tänk så lätt att bara sitta still, men nej, jag vill dansa, springa och inte vara rastlös lite till. Det går inte bara, jag behöver röra mig, strö runt och sväva, annars är det väl ingen mening med att leva? Jo, jag får ju röra mig och så, men inte ruska till allt såhär, det ska ju läka, jag ska ju stretcha och ro, värma och smörja. Inget fusk, då tar det bara mer tid, ge det en chans nu, det är inte värt att vänta längre, inte med smärta hur som helst.
Men jag vill leva nu, inte läka, jag känner mig ju helare än på länge, väldigt länge. Fast idag saknar jag hästen, vill inte alls städa, laga mat och plugga rättskunskap som jag vet att jag måste. Redan. Suck. Med en lärare som är segare än sengångaren och inte kan hålla normal undervisning utan PowerPoint, sur, jag? Nej, bara lite trött på allt. Egentligen inte, bara glad och varm, av smärta? Och så vill jag vara kär, på riktigt, delad gemensam äkta kärlek, det vore så fint. Jag har toner som spelas i mitt hjärta, men ibland klingar de falskt och jag vet inte vad jag ska tro, kan jag spela eller bara nynna med? För man får väl inte övertala kärlek att finnas, om den inte verkligen är sann, nej, då blir det ju bara fel. Inga mera fel. Rätt, jag vill ha allt rätt och helt. Det önskar jag mig. Och att dammet försvinner av sig självt.
Utanför finns bara du
Ta min hand och håll den hårt
Nånting kanske kan bli vårt
Kreativitet gör en glad, tankarna på projektarbetet blir fler och fler, det kommer idéer, mer och mer hela tiden. Det kommer bli en levande höst, om jag bara kan bli rak. För 7 av 17 kotor och 1 cm snett, det skulle ju vara bättre om det bara blev rätt, tänk så lätt att bara sitta still, men nej, jag vill dansa, springa och inte vara rastlös lite till. Det går inte bara, jag behöver röra mig, strö runt och sväva, annars är det väl ingen mening med att leva? Jo, jag får ju röra mig och så, men inte ruska till allt såhär, det ska ju läka, jag ska ju stretcha och ro, värma och smörja. Inget fusk, då tar det bara mer tid, ge det en chans nu, det är inte värt att vänta längre, inte med smärta hur som helst.
Men jag vill leva nu, inte läka, jag känner mig ju helare än på länge, väldigt länge. Fast idag saknar jag hästen, vill inte alls städa, laga mat och plugga rättskunskap som jag vet att jag måste. Redan. Suck. Med en lärare som är segare än sengångaren och inte kan hålla normal undervisning utan PowerPoint, sur, jag? Nej, bara lite trött på allt. Egentligen inte, bara glad och varm, av smärta? Och så vill jag vara kär, på riktigt, delad gemensam äkta kärlek, det vore så fint. Jag har toner som spelas i mitt hjärta, men ibland klingar de falskt och jag vet inte vad jag ska tro, kan jag spela eller bara nynna med? För man får väl inte övertala kärlek att finnas, om den inte verkligen är sann, nej, då blir det ju bara fel. Inga mera fel. Rätt, jag vill ha allt rätt och helt. Det önskar jag mig. Och att dammet försvinner av sig självt.
Kommentarer
Trackback
