Allihave

Lithium Empress spelade på kulturhuset igår, och en rad andra band som också var bra.
Jag var glad ett tag där. Och ett tag när vi var och lyssnade på Timo i torsdags.
Men allt känns så långt bort, den där glädjen. Jag ser den inte fast jag vet att den har funnits där.
Det är tungt att det är så. För jag vill ju vara glad. Hela tiden, men det går inte, allt tar emot.

Och jag har nog ingen lust att skriva något längre, allt sprack.

Ska ut till landet nu, sen åker jag moppen in till stan och träffar Lisa och åker till stallet.
Det blir bra. Då slipper jag tänka.. förhoppningsvis. Jag behöver Lisa för hon är bra <3

Allt annat tar vi en annan gång.