Allihave

förlåt, men jag kan bara inte hålla det inne just nu.
Fan, vad ont det gjorde.
Jag trodde verkligen inte att äsch, jag överreagerar och är tragisk.
FAN! Nä, jag hittar inga ord.

Att känna en saknad så stark.
Att veta att man inte räknas.
Att känna skuld trots allt.
Det är inte rättvist.
Det är orättvist.
Det sårar något enormt.
Och innerst inne vet man att ingen bryr sig.
De lever sina liv och tar världen med storm.
Men det gör ändå ont att veta att man inte finns.
Trots att man alltid funnits där.
Varit en av dom.
Det gör ont att inte kunna göra om.
Misstag man ångrar mer än allt.
Allt som någon gång haft en mening för ens liv.
För någon annans öde eller drömmar.
För några år som var fulla av vemod och sång
För allt jag aldrig var en gång.

>Kim